- Man måste alltid skapa ett bra förhandlingsklimat. Det är viktigt om man ska nå någonstans. Hellre en nöjd medlem än en nöjd arbetsgivare men helst ska båda vara nöjda, säger ombudsmannen Birgitta Nyström. Bild: Eva Karlsson

Ombudsman

2009-01-12 Ombudsmannen, som lika gärna kan vara en kvinna, är den som stångas med arbetsgivaren när en medlem far illa, och där klubben gått bet.

Birgitta Nyström är ombudsman på Unionen region Dalarna.

Har du ett drömjobb, Birgitta?

- På sätt och vis. Jag är tacksam över allt jag fått lära mig och som jag kan använda för att hjälpa medlemmarna.

Hon får ofta små bevis på att hon är uppskattad. I går kom med posten ett vykort föreställande två änglar. Under står: Änglar, visst finns de... och på andra sidan: Birgitta! Tack för att du finns. Kram. Birgitta Nyström tar en sipp från sin kaffemugg, prydd med rosor och "Gittan", och ser mycket glad ut.

Hur kom det sig att du blev ombudsman?

- Jag jobbade som sekreterare. Med tiden började jag hjälpa till på a-kassan och blev sedan regionalt arbetsmiljöombud. Jag tyckte om att vara ute på företagen och uppleva medlemmarnas värld. Jag upptäckte att jag fick väldigt bra kontakt med dem. 1995 blev jag ombudsman.

Birgitta Nyström gick ombudsmannakurser i TCO:s och Sifs regi och alla interna kurser som hörde till jobbet. Hela tiden tillkommer nya kurser, inte minst inom juridiken.

Vilka egenskaper bör man ha?

- Man måste vara lyhörd och inte bara förstå det som sägs, utan också det som inte sägs. Det gäller att medlemmarna får förtroende för mig. Jag vet inte hur jag gör men jag får dem att öppna sig. Man måste tycka att det är viktigt att värna den lilla människan.

- Min chef brukar säga att problemet med mig är att jag är för engagerad men man måste ha engagemang. Man måste tro.

Och man måste gilla att köra bil?

- Det finns en fördel med all bilkörning. På vägen till en förhandling går jag igenom ärendet mentalt och på hemvägen gör jag bokslut. Gick allt bra? Kunde jag ha gjort något annorlunda? När jag kommer hem till kontoret har jag tänkt klart.

Hur ser en bra dag ut på jobbet?

- Då har jag lyckats hjälpa en medlem till en bra uppgörelse.

...och en mindre bra?

- När man kastar sig från det ena ärendet till det andra och tiden inte räcker till. Då kan jag åka från en förhandling och nästan bli kallsvettig: oj, det där tänkte jag inte på! Nu kommer det inte med i protokollet. Men de där dagarna hör gudskelov inte till vanligheterna.

- En dålig dag kan också vara att jag inte har lyckats på lokal nivå i en förhandling utan att jag måste lämna över till central nivå. Jag känner frustration över att inte nå ända fram. På trettio förhandlingar går en till central förhandling.

Är det ett ensamt jobb?

- Både och. Det kan vara ensamt när jag ska företräda en medlem ute hos arbetsgivaren och allt hänger enbart på mig. Hemma på kontoret finns kamraterna att diskutera med. Då är jag inte ensam.

Är det mycket övertid och mycket kvällsarbete?

- Jag försöker att inte jobba över men en förhandling kan dra ut på tiden. Det finns dock hur mycket som helst att göra, men det måste sättas gränser. Några gånger i månaden har vi medlemsmöten och kurser på kvällarna.

Tar du med dig jobbet hem?

- Ibland. Om jag precis har pratat med en ledsen medlem kan jag inte sluta tänka på den personen bara för att jag går för dagen. Har jag väldigt många ärenden på gång kan jag ligga vaken på natten och grubbla. Jag försöker skriva lappar, så att jag inte glömmer.

Är du nöjd med din lön?

- Jag kan inte säga att jag är missnöjd fast ibland funderar jag på om jag verkligen har betalt för allt slit och släp och för all energi som tas ifrån en.

Vad ger du för råd till den som vill bli ombudsman?

- Du ska vara lyhörd och lyssna och alltid ha kontakt med medlemmarna både inför och efter en förhandling. Tro på din förmåga, var flexibel och hitta lösningar. Ha alltid medlemmen i fokus.

Uppdaterad 2009-01-12