Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
”Årets IT-tjej tilldelas en tjej som visar att allt är möjligt – trots att det var ”hon som var dålig på matte”. Med sitt driv och engagemang är Årets IT-tjej en förebild för andra tjejer. Och med en entusiasm som smittar av sig och ett stort mått ”Go!” inspirerar Årets IT-tjej andra till en karriär inom IT-branschen samtidigt som hon banar vägen för nästa generation briljanta IT-proffs.”
Så löd juryns motivering, när Anna Henningsson, som studerar teknisk datavetenskap med inriktning finansiell IT på Umeå Universitet, i går kväll tog emot utmärkelsen Årets IT-tjej.
För Kollega berättar Anna Henningsson att hon kom in på IT från ett oväntat håll – oväntat även för sig själv. Att hålla på med teknik stämde inte överens med vare sig omgivningens eller hennes egen bild av sig själv, säger hon, och konstaterar att just det kanske kan bidra till att hon kan inspirera andra unga tjejer att våga testa en teknisk utbildning.
- Jag kommer själv från den grupp jag vill nå. Jag har ingen teknisk bakgrund. Jag tänkte: ”Det där kan väl inte jag hålla på med.” Det kändes inte naturligt alls för mig att söka mig till IT-branschen, jag fick verkligen jobba med mig själv.
Som humanist med samhällsvetenskaplig gymnasieexamen ville Anna Henningsson bli sjukgymnast. Det var när hon kompletterade sin gymnasiekompetens med ett naturtekniskt basår som hon insåg att hon ju faktiskt visst var bra på matte. Och att det var roligt.
- Då tänkte jag: Vad är det som säger att inte jag skulle kunna bli civilingenjör?
Därefter sökte hon sig till en öppen introkurs i programmering, och på den vägen är det. Nu vill Anna Henningsson mest av allt utmana fördomarna om hur en programmerare ser ut och få andra unga tjejer att fatta hur kul det är.
- Det är ju så fruktansvärt häftigt! Varför hade jag inte insett det tidigare? Folk måste fatta vad det innebär att jobba med IT innan de väljer bort det.
IT-branschen tampas ännu med ett underskott på kvinnor, som Kollega rapporterat om tidigare. Nyligen kom en undersökning som visade att endast fem procent av kvinnorna i åldersspannet 16-30 år är intresserade av ett jobb inom IT, att jämföra med fler än var fjärde bland de unga männen.
- Jag vet varför jag valde bort IT ursprungligen. Det finns föreställningar om att sånt här håller inte kvinnor på med. Det är lite sent att komma på att man vill hålla på med IT när man är 21 år, som jag var. Jag tror att man skulle ha programmering i grundskolan.
Varför är det viktigt att IT-branschen blir mer jämställd?
- Vi får inte mindre teknik i samhället. Alla behöver inte kunna allt, men alla behöver en grundläggande förståelse – och den förståelsen måste vi jämna ut. Sedan är ju inte teknik något som bara killar använder. Alla använder tekniken och det är framtiden! Varför skulle inte kvinnor vara med och bygga framtiden?
Över 50 kvinnliga IT-studenter var nominerade. Efter caselösningar, presentation och intervjuer återstod tre finalister: Anna Henningsson, Mathilda Bjarnehed och Tilda Pentikäinen.
Grattis till finalistplatsen, Tilda Pentikäinen, som studerar datavetenskap vid Uppsala universitet:
- Tack! Jag är otroligt glad om att få vara med om det här.
Varför behövs fler kvinnor i IT-branschen?
- I dag missar vi mycket kompetens. Och är det Och är det något IT-branschen behöver är det kompetens och arbetskraft för att hänga med i utvecklingen. Dessutom är det viktigt med mångfald och jämlikhet för att arbetsplatserna ska vara så bra som möjligt.
Grattis till finalistplatsen, Mathilda Bjarnehed, som studerar dataspelutveckling på Högskolan i Skövde:
- Tack. Det är en stor ära att få vara med i finalen. Spel, som jag håller på med, är den del av branschen där det är minst jämställt ännu. Det finns en tråkig attityd på nätet gentemot tjejer i dataspelsvärlden. Det är dags att visa positiva förebilder nu!
Vad behöver ändras i branschen för att locka fler tjejer?
- Företagen måste visa att det faktiskt är så coola som de säger. Att skapa en välkomnande miljö för tjejer att jobba på och uttrycka det tydligt när man rekryterar, att man söker tjejer och att man är beredd att anstränga sig för att behålla de som kommer dit.
- Om man kommer på en intervju och ser att det bara är män där undrar man. Varför är det inte en enda tjej här, har de en dålig attityd på det här företaget?
Brukar du ställa frågor om hur kollegor mår? Om du är kvinna är det troligare att du svarar ja på frågan enligt en Novus-undersökning som gjordes i april i samarbete med jämlikhetskonsulterna Make Equal.
Drygt var fjärde kvinna uppger att de själva har uppmärksammat kollegors mående minst en gång varje dag under senaste månaden. Motsvarande siffra för män är tio procent.
Ungefär lika många män som kvinnor uppger att de själva uppmärksammat kollegors mående minst en gång per månad.
Alva Karlsson, jämlikhetskonsult på Make Equal, betonar att den sociala arbetsmiljön är en viktig, men ofta osynlig del i trivseln på arbetsplatsen.
– Både män och kvinnor ställer frågor om kollegors mående, alltså frågor som är inte bara är: Tjena, läget? utan mer lyssnar in och tar till sig det kollegor säger.
Mer än dubbelt så många kvinnor som män upplever också att kvinnor i högre grad plockar bort andras koppar eller glas på kontoret. Enligt undersökningen är det också fyra gånger fler kvinnor som upplever att kvinnorna i högre grad tar ansvar för att ta anteckningar under möten.
Ett trevligt klimat gör att fler mår bra och vill stanna kvar. Men sällan får de som gör de små outtalade och osynliga uppgifterna cred, karriärutveckling eller lönepåslag för att de är sympatiska lagspelare som lyfter andra. Tvärtom kan det enligt studier påverka karriären negativt för individen, trots att arbetsplatsen gynnas.
– Det här är en fråga som vi märkt på arbetsplatser att det är lite extra svårt att ta på. Det går inte att skapa roterande scheman kring vem som sköter det sociala, men det är osynligt arbete, något som tar tid och påverkar arbetsmiljön, säger Alva Karlsson.
Vad får det här för effekter?
– Alla de osynliga arbetsuppgifterna är ingen stor grej var för sig, och nödvändigtvis inget som upplevs som jobbigt. Som att prata om helgen, det är inget man tänker på som en uppgift, men om samma personer också tar anteckningar och fixar fika blir det många timmar.
Ska kvinnor vara mindre sociala eller män mer?
– Det handlar inte om det, utan om att börja synliggöra och ge cred till de som gör det här arbetet och hur vi är som personer. Vissa har lättare att ta socialt ansvar vilket är viktigt för arbetsplatsen. Är man inte så bra på det kanske man kan göra något annat extra.
Hur creddar man de där som är skickliga i det sociala?
– Prata om att du uppskattar att personen frågar hur du mår. Det kan kännas skönt att någon märker det. Det kan även komma upp som något positivt i medarbetarsamtal.
Blir man inte mindre produktiv av att sitta och prata?
– Det behöver inte ta särskilt lång tid, jag tror få sitter och tar socialt ansvar åtta timmar per dag. Men om det är samma personer som kanske också städar efter fikan, tar anteckningar och gör en sammanlagd insats som inte ger personen någon uppskattning blir det en ojämlik utmaning.
Förväntas det av kvinnor att de ska ta mer socialt ansvar?
– Ja, vi har sociala förväntningar på att kvinnor ska göra det. Om de inte gör det straffas de för att de inte stöttar och hjälper till. Men när män inte gör det så funderar man inte över det. Och om en man tar socialt ansvar anses det jättebra att han till exempel fixat fikat, säger Alva Karlsson.
Hur ska man kunna prata om osynligt arbete utan att män slår bakut?
– Det handlar inte om skuld, utan om att synliggöra saker som man inte alltid tänker på, utan tar för givet. Prata om det på arbetsplatsen. Har vi några osynliga arbetsuppgifter i gruppen som tenderar att landa i vissas knä? Nu finns ett handlingsutrymme. Vi kan skapa positiv skillnad för en mer jämlik arbetsplats.
Make Equals Osynligt-arbete-barometer i samarbete med Novus tar tempen på jämställdheten i svensk arbetsmiljö. Den senaste enkäten är gjord på 715 personer i åldrarna 20-65 år och ger en fingervisning om mäns och kvinnors upplevelse av socialt ansvarstagande.
”Osynligt arbete” på jobbet är uppgifter som:
• Hjälper företaget men som inte ingår i din arbetsbeskrivning eller i företagets/organisationens huvudsakliga uppdrag.
• Inte leder till några professionella fördelar för den som utför det.
• Ofta görs i skymundan.
• Inte kräver några särskilda specialkunskaper.
• Studier visar att kvinnor lägger 200 fler timmar än män per år på osynligt arbete, vilket kan påverka lön och karriär negativt.
Exempel kan vara brygga kaffe, föra mötesanteckningar, köpa fika, samordna presentinsamling - eller fråga hur kollegorna mår.
Källa: Lise Vesterlund, professor i nationalekonomi som forskar om ”non-promotable work” och har skrivit boken The No Club: Putting a Stop to Women’s Dead-End Work.
"Känslomässigt arbete"
Begreppet ”känslomässigt arbete” fick genomslag 2017 i en viral krönika av nordamerikanska journalisten Gemma Hartley som sedan skrev boken Så jävla trött - om kvinnors känslomässiga arbete.